Jag tog en kula för dig och du tog en kula för mig!
Det är rätt fascinerande hur hjärnor funkar ibland. Hur med bara tanken, kan trötta ut en så det känns som om man har sprungit 1mil. Jag kan mala en tanke hur länge som helst ända tills jag får svar eller får den bekräftad. Det värsta är när det handlar om en person som jag inte kan släppa, av flera olika anledningar. Sånt som händer på jobbet har jag inga som helst problem med att släppa, det räcker att jag går utanför dörren så är det borta. Men sånt som handlar om privatlivet är mycket svårare.
Sen undrar jag hur fan man fungerar när man inte lyssnar på sig själv, när allt i kroppen utan hjärnan, säger att en sak är fel. Kan bli riktigt trött på mig själv när jag står och har facit i hand, men ändå ska jag brottas med att det inte stämmer. Det får inte stämma, det kan inte stämma, jag vill inte att det ska stämma. Istället för att acceptera det som står i facit, försöker jag att ändra på det men av alla gånger så misslyckas jag. Det går aldrig att ändra en person, hur mycket man än vill och försöker.
Något jag försöker lära mig är att man ska ge, men får man inget tillbaka är det inte värt att lägga ner någon mer energi.
"Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks. För dig ska jag göra det tusen gånger om"
Det ska egentligen stå
" Jag tog en kula för dig och du tog en kula för mig. För dig ska jag göra det tusen gånger om"
Skulle kunna skriva hur mycket om detta som helst, men inte ens jag skulle orka läsa igenom det sen.
Nu blir det natten. Efter jobbet imorgon ska jag åka till Hulebäck och kolla på när lill-Tötta ska dansa.
Haré hej!
