Känns inte riktigt bra....
Nu får det vara nog! Hur mycket jag än önskar, kommer inte en lägenhet att falla rätt över mig och säga " denna är din" Nej det går inte till så, tyvärr. Var inne på IKEA igår och kollade på alla prylar som fanns. Då slog det mig hur mycket jag saknar att ha ett eget hem, där jag kan få gå runt och dona med det som är mitt! Känner speciellt så nu när det snart är dags att ta fram alla julsakerna. Jag kan ju pynta hos pappa oxå, men det är inte samma sak. Det är inte MITT...
Idag fattade jag äntligen hur jag skulle fylla i alla uppgifter på Kungälvsbostäder, det betyder att jag nu är medlem! Återigen säger jag, BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG. Ska börja att missbruka Blocket oxå, så jag inte missar någon bra andra hand. Det är kanske större risk att jag hittar någon på Blocket än på Kungälvsbostäder, men det är lika bra att gå med i alla sidor som finns.
Känner mig lite stressad över att jag inte vet hur det ska bli i framtiden. Hur länge jag kommer få leta lägenhet och hur det kommer bli med jobb. Eller jobb finns det ju alltid men om jag får det jobbet jag sökte eller ej.
Har varit inneboende hos pappa från i mitten av juni till nu, det är ca 5 månader. Men nu när jag har sagt upp lägenheten i Mellerud, känns det mer som om jag tränger mig på. Har man flyttat hemifrån en gång, ska man inte flytta hem igen. Fast sen tänker jag såhär att jag har inte bott här sen jag var 5, det är 13år som jag har att ta ut. Detta betyder att jag inte behöver oroa mig för att hitta en bostad förens jag är 33. Dock är det väl inte så rockigt att bo hemma tills dess, men det finns dom som gör det, så varför kan inte jag bli en av dom? Eller så funderar jag på att bo kollektivt, som i filmen Tillsammans. Tycker det verkar vara rätt mysigt, ha en sån go gemenskap. Sen hittar man på massa roliga saker, som att stå och vråla på en äng och så svarar dom som står en bit längre bort. Låter det inte helt awesome??
Aja, det är väl ingen idé att stressa. Kan bara försöka komma fram till vad jag vill och allt sånt, sen får ödet bestämma hur det ska bli..
Haré!
Idag fattade jag äntligen hur jag skulle fylla i alla uppgifter på Kungälvsbostäder, det betyder att jag nu är medlem! Återigen säger jag, BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG. Ska börja att missbruka Blocket oxå, så jag inte missar någon bra andra hand. Det är kanske större risk att jag hittar någon på Blocket än på Kungälvsbostäder, men det är lika bra att gå med i alla sidor som finns.
Känner mig lite stressad över att jag inte vet hur det ska bli i framtiden. Hur länge jag kommer få leta lägenhet och hur det kommer bli med jobb. Eller jobb finns det ju alltid men om jag får det jobbet jag sökte eller ej.
Har varit inneboende hos pappa från i mitten av juni till nu, det är ca 5 månader. Men nu när jag har sagt upp lägenheten i Mellerud, känns det mer som om jag tränger mig på. Har man flyttat hemifrån en gång, ska man inte flytta hem igen. Fast sen tänker jag såhär att jag har inte bott här sen jag var 5, det är 13år som jag har att ta ut. Detta betyder att jag inte behöver oroa mig för att hitta en bostad förens jag är 33. Dock är det väl inte så rockigt att bo hemma tills dess, men det finns dom som gör det, så varför kan inte jag bli en av dom? Eller så funderar jag på att bo kollektivt, som i filmen Tillsammans. Tycker det verkar vara rätt mysigt, ha en sån go gemenskap. Sen hittar man på massa roliga saker, som att stå och vråla på en äng och så svarar dom som står en bit längre bort. Låter det inte helt awesome??
Aja, det är väl ingen idé att stressa. Kan bara försöka komma fram till vad jag vill och allt sånt, sen får ödet bestämma hur det ska bli..
Haré!
Kommentarer
Trackback
